|
Ibland blir jag lite ledsen när jag hör eller läser vissa saker.
Runtomkring mig finns det gravida kvinnor som skapat det barnet med kärlek med personen dom älskar. Dom planerar allting tillsammans och mannen finns där och stöttar och tröstar och säger att deras tjej är den vackraste som finns på denna jord när man ofta som gravid känner sig som den fulaste. Ja listan kan göras lång men ni förstår nog vad jag menar. Jag valde att behålla det här barnet även fast jag inte är tillsammans med barnets pappa så det är inte det jag menar, att det här INTE var något jag valde, men det fattar ni som är npgorlunda intelligenta och det framkommer mer i detta inlägg.
Sen är det ingen garanti att två personer i ett förhållande skaffar barn och sedan är tillsammans hela livet, det vet vi alla. Dock behöver inte det vara sämre heller, det beror ju på hur föräldrarna sköter det hela när dom separerar o.s.v. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, hur bra tanken än var...
Jag ville självklart också ha barn med någon jag älskar, det tror jag dom flesta vill? Mitt eks och jag pratade om barn och att vi skulle börja tänka på det om något år eller så. Han var den första som uttryckligen sa till mig "Jag älskar dig mer än något annat och jag vill att du blir mamma till mina barn". Dom orden gick rakt in i hjärtat och stannade där för en lång tid. Men, nu blev det inte så.
Mitt barn blev inte till på det sättet som ett barn blir till när föräldrarna är tillsammans med varandra och verkligen VILL och kanske planerar att skaffa barn. Men mitt barn är inget misstag för det. Mitt barn blev till när jag och C låg med varandra på lika villkor och faktiskt VILLE just det. Nej vi tänkte såklart inte på att vi skulle bli med barn haha men ni förstår nog vad jag menar. Det var inget tvång utan två personer som är attraherade av varandra och som då väljer att gå steget längre, även om det bara var för en natt eller två. Jag kommer inte gå in på detaljer angående mig och honom då men jag kan lova att det inte fanns något ont emellan oss eller någon illvilja, det var en bra helg. Vårat barn blev till under bra omständigheter.
Nu är vårat barn precis lika älskat och efterlängtat som något annat barn. Jag spenderar mestadels av denna gravid själv eller rättare sagt med familj och vänner men C finns där 24 timmar om dygnet och har visat intresse och ansvar för alla saker som gäller vårt barn. Det är en speciell situation men vi klarar det väldigt bra, det tycker vi båda.
Min familj och mina vänner (och då menar jag VÄNNER) tycker att det här är helt fantastiskt och bryr sig inte det minsta om HUR bebisen kom till utan ATT den kom till och att det faktiskt är ett litet barn som kommer in i alla våras liv.
Ett barn är något helt fantastiskt och att faktiskt kunna bli gravid är en gåva som inte alla har fått. Alla kanske inte heller vill ha det som jag kallar för en gåva och det är ju helt upp till var och en. Alla vill inte ha barn men för oss som vill det så kan det väl få vara ok? Hur nu barnet än blir till?
Jag vet att vi kommer uppfostra det här barnet på det bästa sättet någonsin. Vår lilla kommer få så mycket kärlek från oss båda och vi kommer ALDRIG lämna den. Vi kommer finnas där för vårat barn på alla sätt och hela tiden, för all framtid. Det här lilla barnet kommer få två föräldrar som kommer älska den gränslöst trots att vi inte är ett par. Och har jag och C tur kommer vi träffa en varsin partner i framtiden som också kommer få vara del i vårt barns liv. :)
Jag är egentligen inte ledsen för att jag inte har det andra har, en partner, utan mera ledsen över att det inte är lika accepterat att vara i den situationen som jag är. Jag tycker man får tänka om där. Att bli en bra förälder är inget man mäter i partnerskap, ålder eller livssituation. En bra förälder beror på så många andra saker och jag tror det mesta handlar om person och jag är en mycket bra person.
Sådär, nu har jag fått skriva av mig lite. Skönt.
Kontentan med mitt inlägg är alltså att livet inte alltid blir som man tänkt men livet kan bli lika bra ändå och ibland bättre och det är mer än ok. Och jag vill också ha sagt att det är precis lika OK för mig att vara glad och lycklig över mitt barn som det är för alla dom par där ute som väntar barn tillsammans. :)
|